Lite historik

Biodynamisk kraniosakral terapi (BKST) omfamnar kunskaper som har skapats och används i ursprungliga medicinska traditioner i alla länder.

BKST är en vidareutveckling av kraniosakral terapi och forskningsstudier i flera områden bekräftar principerna som lägger grund i denna terapi.

Historien berättar att Dr.W.G.Sutherland, osteopat verksam i USA utvecklade vid 1900-talets början en behandlingsform som hade fokus på så kallade "kraniosakrala systemet": kraniet, sakrum (korsbenet där ryggraden fäster i bäckenet) och ryggraden däremellan. Kunskapen hade spridits till andra terapeuter, utvecklades vidare och omfattade till slut hela kroppen och kom att kallas kraniosakral terapi.

Kroppens helhet genom kommunikationen mellan alla kroppssystem och strukturer blev den viktigaste delen i denna terapi. Denna kommunikation kunde palperas och stödjas genom "lyssnande" händer som kunde hjälpa kroppen komma i kontakt med sin inre hälsomatris - den unika rörelsen som uttrycktes genom cykler, rytmer och pulsationer.

Biodynamisk kraniosakral terapi har tagit några steg framåt för att förstå och hitta flera sidor i kroppens helhet och ett bredare innehåll i en läkningsprocess där kroppen uttrycker signaler i kommunikation med sig själv och sin omgivning.

Jag upplever idag att jag fick mitt första möte med denna djupa förståelse för kroppen under barndomens skollov som jag tillbringade på landet med min mormor.

Det fanns flera kvinnor i byn som hjälpte byborna med diverse hälsobesvär och stöttade kvinnor under barnafödandet.

Vid några tillfällen när jag var i närheten kunde jag observera att dessa kvinnor kände igen och kunde följa skickligt några subtila rörelser i kroppen vilket till slut skapade en stor lättnad hos människor som de hjälpte. Det sades i byn att dessa kunskaper ofta lärdes ut inom familjen och fördes vidare från generation till generation.

Det som kändes mystiskt då kan jag till en stor del se på idag med "vetenskapliga" ögon och kroppens förmåga till självreglering, självläkning och förnyelse väcker fortfarande hos mig en stor nyfikenhet och oändlig beundran.